Kriminalvården - Vad man ska tänka på när man förhandlar fram ett lokalt avtal

Om parterna är överens finns en stor frihet att använda lokala omställningsmedel. Men vad ska man tänka på när man förhandlar fram ett lokalt avtal? Här beskriver Cathrine Söderberg och Niklas Eldholm hur processen fungerade på Kriminalvården.

Cathrine Söderberg, kommunikatör och HR-expert, och Niklas Eldholm, SACO-S, arbetar båda på Kriminalvården i Malmö. Cathrine är också ansvarig för lokala omställningsmedel på halvtid. De har nyss varit med om att förhandla fram ett nytt lokalt avtal.

Vad ville ni förändra från det gamla avtalet?

NIKLAS: Det var vissa saker vi inte var helt nöjda med, som att bara grupper kan ansöka om lokala omställningsmedel eller det vi kallar för förändringsbidraget. Jag ville utöka möjligheterna att göra individansökningar, då kan medlen vara en punkt på utvecklingssamtalen.

CATHRINE: Det blir mer proaktivt om vi kan koppla medlen till individuella utvecklingsplaner. Vi har inte jobbat om avtalet i grunden, men vi har skapat en bilaga där vi har förtydligat vilken typ av aktiviteter vi beviljar medel för.

Vad är nytt i avtalet?

NIKLAS: Vi har förändrat beslutsprocessen till en mer demokratisk ordning med ett röstningsförfarande. Vi har haft några fall där arbetsgivaren fattade beslut, där vi från fackets sida inte höll med. Nu är det mer demokratiskt, även om det är arbetsgivaren som avgör om vi inte kan komma överens. Vi vill också underlätta för individer att söka förändringsbidraget tillsammans med sina chefer.

CATHRINE: Alla representanter i vår partsgemensamma grupp, som består av sex personer, har en röst och det är majoriteten som avgör. Vår ambition är att lämna varje möte med ett beslut per ansökan, även om en del bara är ”inriktningsbeslut” och kompletteringar kan behövas.

Hur detaljerat är ert avtal?

CATHRINE: Vi vill att avtalet ska löpa över längre tid, därför är det ganska ”fluffigt” i skrivningarna. Vi beskriver fyra huvudområden inom vilka man kan söka förändringsbidrag. Däremot ska bilagan revideras varje år och är mycket mer detaljerad.

NIKLAS: Ja, tanken är att bilagan hela tiden ska uppdateras och förhålla sig till vår verklighet, till exempel om någon anstalt måste läggas ner.

Hur gick förhandlingarna om det nya avtalet till?

NIKLAS: För oss var det en sedvanlig avtalsförhandling, där parterna träffas och diskuterar innehållet. Ibland sågs vi fysiskt och ibland fördes diskussionerna via mejl. Man börjar med att uttrycka problemområden och sedan förhandlar vi oss fram. Jag tycker att vi har ett ganska öppet klimat. Idén med förhandlingar är inte att jag ska få igenom allt ”mitt”, utan att hitta lösningar som alla kan leva med. Det här är en ganska odramatisk förhandling eftersom det handlar om pengar utanför budgeten.

CATHRINE: Det var min första förhandling och jag tycker att det har fungerat jättebra. Det har varit väldigt konstruktiva samtal. Vi började med att slå fast att vi jobbar mot samma mål. Båda parter vill att mer pengar ska användas.

Hur ser ni på vilka aktiviteter medlen får användas till?

CATHRINE: I stort sett har vi en samsyn. Det är sällan vi pratar om belopp, utan det är snarare aktiviteterna som vi diskuterar. Från arbetsgivarsidan har vi kanske lite lättare att bevilja aktiviteter som kommer flera till gagn, även om det på papperet ser ut som vi beviljar pengar till huvudkontoret. Det finns ju också tillfällen när facket har sagt nej och arbetsgivaren ändå sade ja.

NIKLAS: Jag gillar generellt att vi vågar prova, även om vi inte är överens om alla bitar. Om det är en bra aktivitet kan vi efter utvärdering införliva den i ordinarie budget. Därför tycker jag inte att samma ansökan ska beviljas flera gånger. Tanken är att man ska lära sig något, inte bara ha trevligt tillsammans med arbetskamraterna. Därför beviljar vi till exempel inga ansökningar där lokala omställningsmedel finansierar övernattningar.

Vad skulle Trygghetsstiftelsen kunna hjälpa till med?

CATHRINE: Många myndigheter skulle nog behöva hjälp med att formulera frågeställningarna. Vad är medlen? Vad vill vi göra? Till vem vill vi göra det och hur vill vi göra det? Sedan måste man ändå göra jobbet på hemmaplan.

NIKLAS: Att hjälpa till med att paketera informationen eftersom det generellt saknas kunskap om medlen.

Vad har det gett er att delta i erfarenhetsutbyten?

CATHRINE: Jag har haft kontakt med andra myndigheter efteråt, bland annat med Försäkringskassan och Polisen, och har fått titta på deras lokala avtal. Vi har nått ganska långt och därför är det kanske inte så mycket som vi kan kopiera från andra.

NIKLAS: Det ger alltid något att vara med och det handlar också om att bidra själv. Jag har funderat över flera saker som kom upp på mötet, även sådant som jag tycker var mindre bra. Om ett år ska vi se över bilagan till avtalet och då kan vi ha nytta av att träffa andra igen.

Carina Järvenhag

Kriminalvårdens lokala avtal i korthet:

• Beslut om ansökningar om lokala anställningsmedel fattas av en partsgemensam grupp varje månad.

• Den partsgemensamma gruppen består av sex personer. Ordföranden (arbetsgivaren) har utslagsröst.

• Medlen används i huvudsak inom fyra områden: Karriärväxling/omställning, livs- och karriärplanering, kompetensutveckling, attraktivt arbetsliv/arbetsplats.

• Avtalet sträcker sig över tre år, medan bilagan revideras varje år.

 

Frågor & Svar
Vad kan vi hjälpa dig med?
Hjälp