Finns risker med att rädda allt

Professor Lars Walter vid Högskolan Väst har länge forskat om den svenska modellen för omställning och om de svenska omställningsorganisationerna. När jag intervjuade honom i början av februari spekulerade han i vad som skulle hända med det svenska systemet om det skulle bli en riktigt stor kris – exakt där vi befinner oss i dag. 

När jag ringer upp Lars Walter säger han att omfattningen av coronakrisen har ställt flera gamla sanningar på ända.

–Det är ett tio gånger större inflöde än normalt till omställningsorganisationerna och de har tvingats skala upp rejält. Efter vad jag har hört har de klarar detta bra. Men krisen visar på problemet med dem som befinner sig utanför systemet, till exempel egenanställda, säger Lars Walter.

Det handlar inte enbart om personer med en svag ställning på arbetsmarknaden, till exempel inom gig-ekonomin, utan också om välbetalda konsulter. Lars Walters kommande forskningsprojekt ska studera just ingenjörer, psykologer och journalister.

–Du kan sitta som välbetald konsult på Volvo med 100 procent beläggning, men så försvinner hela uppdraget från den ena dagen till det andra. Samtidigt täcks du inte av de traditionella trygghetssystemen. Dessa kan komma att ifrågasättas om alltför många hamnar utanför, säger han.

Coronapandemin har också inneburit ett sällan skådat stödpaket till näringslivet, Korttidspermitteringar, omställningsstöd och sänkta arbetsgivaravgifter är bara några exempel på regeringens stöd till företagen under coronakrisen. Enbart det första stödpaketet kostar 300 miljarder kronor. Slutnotan kan hamna på minst det dubbla.

Traditionellt har strukturomvandlingar setts som en möjlighet för människor att vidareutbilda sig och gå vidare till mer lönsamma branscher. Det har hjälpt Sverige att vara konkurrenskraftigt i ett internationellt perspektiv. 

–Det här gällde fram till mars 2020, men nu är näringslivet väldigt säkra på att den här krisen är annorlunda och måste hanteras annorlunda än alla tidigare kriser de senaste 40 åren. Kriser är alltid unika men gemensamt för Sveriges hantering är att man sett det som en möjlighet till strukturomvandling. Hur kan man plötsligt, inom några veckor, vara helt säker på att man inte ska göra så nu, säger Lars Walter.

Med kraftigt ökande arbetslöshet är han dock försiktigt positiv till att pröva nya vägar till exempel korttidspermitteringar, vilket han tidigare har kritiserat. Nu menar han att permitteringar kan vara bra i det akuta skedet, men är mer tveksam till sådant som direktstöd till alla företag.

–Det finns en risk för bieffekter på arbetsmarknaden om vi håller fast i verksamheter som inte är lönsamma på sikt. Perspektivet att bevara allt är så starkt att det saknas nyanser. I en strukturomvandling av det här slaget borde det till exempel finnas en tanke om att ställa om och arbeta mer grönt, säger Lars Walter.

Vilken betydelse kommer coronakrisen att få för den offentliga sektorn?  Staten befinner sig på sätt och vis utanför stormens öga eftersom man varken tvingas säga upp eller permittera anställda. En tydlig effekt är dock att myndigheterna har tvingats digitalisera många processer snabbare än man kanske hade räknat med.

–Det sker en annan digital transformation än den som vi har pratat om tidigare. Det är andra grupper som berörs och det blev väldigt konkret. Mellanchefer, utan ett särskilt teknikintresse, blev tvungna att snabbt hitta digitala verktyg för att klara möten och initiera processer, säger Lars Walter och fortsätter:

–En kris av det här slaget synliggör också kompetensbrister. Om man är helt främmande för det digitala kommer det troligen att bli mycket svårare att jobba inom staten efter coronakrisen. 

En annan följd kan bli att en yngre generation på arbetsmarknaden uppvärderar anställningstryggheten inom staten. Även omställningsorganisationer, som Trygghetsstiftelsen, kan komma att stärkas. 

–Att investera i staten under lågkonjunktur är ett sätt att hålla igång hjulen. Vi märker redan att högskolan upplever en högkonjunktur och få kommer att argumentera mot investeringar inom sjukvården. Kanske kommer också färre yngre vilja starta eget och arbeta på bemanningsföretag, säger Lars Walter.

På frågan vad coronakrisen har inneburit för hans eget arbetsliv berättar Lars Walter att hans situation har varit speciell eftersom han bytte arbetsplats från Handelshögskolan i Göteborg till Högskolan Väst i Trollhättan alldeles innan coronapandemin.

–Det har varit tufft att inte få vara på mitt nya jobb och lära känna människor. Jag har undervisat via zoom och det är svårt att få någon interaktion och frågor från studenterna. Om jag frågar är ”alla med” får jag svar från kanske 20 av 80 studenter och när jag inte kan se dom vet jag inte vilken nivå jag ska hålla. Det blir sämre kvalitet på undervisningen helt enkelt.

Lars Walter tillägger att krisen har visat hur ovana vi är att förhålla oss till något vi inte direkt kan få alla svar på. På frågan om han själv har fått en ny bild av vad omställning är svarar han ”ja, delvis”.

–Tidigare hade jag en mycket positiv bild av omställning och var övertygad om att det alltid var bra. Men i dag ser jag hur problematiskt det onyanserade är, så fort något är svartvitt är det inte trovärdigt. På lång sikt tror jag dock att vi måste fortsätta krama omställningen, avslutar Lars Walter.

Carina Järvenhag