En känsla av trygghet

Mitt i flyktingkrisen 2015 började Per-Erik Andersson som boende­assistent på Migrationsverket i Skellefteå. Ett utsatt och tufft jobb, men också mycket glädje och fina möten.

– Det var en omvälvande tid. Det gav också förståelse för hur svår situationen faktiskt är för många. Jag fick en insikt i hur världen ser ut. På gott och ont.

När antalet inkommande flyktingar minskade drastiskt under 2017 insåg han att arbetstillfällen skulle försvinna.

– Det är klart vi förstod, men att förlora jobbet vid dryga 50 kändes inte så bra. Jag tyckte att den sista tiden var dubbelt tuff – att både hantera arbets­ituationen ute på fältet och dessutom vara mitt i en omställning där många av oss blev uppsagda. Hur det än är så är det jobbigt att höra att man inte längre är behövd.

Första dagen efter att han fick sitt uppsägningsbesked satt han hemma och bara stirrade rakt in i väggen och undrade: Vad händer nu då?

– Då kändes det som om jag ville ha ett jobb där jag kunde jobba åtta timmar, lämna allt och gå hem. Jag tänkte mig montering inom industrin eller så.

Men mötet med rådgivaren från Trygghetsstiftelsen och sedan jobbcoachen, formade nya tankar. Och nytt hopp.

– Det var så skönt att få bolla de här tankarna om framtiden med någon. Efter ett tag började det klarna och jag kände att jag orkade vara nyfiken igen. Jag fick ny energi.

Per-Erik Andersson har erfarenhet från ett varierat yrkesliv. Vid något av mötena med sin jobbcoach dök yrket fastighetsskötare upp som ett alternativ och det kändes helt rätt.

– Med min jobbcoach fick jag hjälp att strukturera mina tankar och jobb­sökandet. Det fanns någon där som pushade på och såg till att det hände saker. Jag behövde verkligen det.

Han fick möjlighet att göra en validering för fastighetsskötare. Den gick utmärkt och mynnade ut i en praktikplats på Skelleftebostäder. Och där är han fortfarande kvar, drygt ett och ett halvt år senare.

– Det här jobbet innehåller både tekniska problem och kontakt med människor. Det tog tre månader att komma fram till den här vägen och det känns helt rätt. Det är en process att våga vara nyfiken och ta klivet in i något nytt, men det har verkligen blivit en nystart.

Per-Erik Andersson värderar också känslan av trygghet i stödet från Trygghetsstiftelsen, känslan av att även om något händer igen så finns stödet kvar ytterligare några år.

– Det är faktiskt helt otroligt, men jag kom vidare och det blev en bra resa. Jag tror det handlar om att jag orkade vara nyfiken.

Gunilla Mild Nygren, frilansjournalist 

 Min erfarenhet

+ 

Stödet från rådgivare och jobbcoach var fantastiskt bra – att få diskutera sin egen situation med ett proffs är ovärderligt.

Jag behövde någon som pushade framåt och gav struktur i jobbsökandet.

Tryggheten att stödet finns kvar ytterligare några år.

-

Att få besked om att ens tjänster inte längre behövs är jobbigt.

Att bli uppsagd som 50+.

Att orka ladda om och vara nyfiken igen – men jag orkade!